Som jag tidigare nämnt så är Klonerna något jag älskar att följa på nätet. De får mig att tänka, att fantisera. När jag ser bilderna som @kalexanderson lägger ut så börjar tankarna i min hjärna att snurra. Vad händer här i bilden? Hur tänker klonerna? Hur tänker småttingarna? Vad har hänt innan? Vad händer sen? Hur blev det så här? Ganska mycket som i muntliga nationella i svenska faktiskt! ;) I vilket fall som helst så gillar jag verkligen det där tänket.
Lite irriterande är det då när Kristina plötsligt lägger till deras tankar och åsikter i form av små rutor på bilden. Men!? Då VET jag ju hur de tänker. Då VET jag ju hur det blev som det blev?!
Om du berättar hur de tänker så är det svårt att få dem att tänka annorlunda. Jag gillade ju våra diskussioner kring vad som egentligen hände på bilderna... Jag gillade att jag skrev att jag såg det här och du hade tänkt det där... Jag minns att just den här hade vi ett litet tankeutbyte kring:
Jag är säker på att många uppskattar när Kristina låter klonerna får röster, men jag vill hellre tänka själv...
Det här inlägget kan kanske tolkas som kritik, men egentligen är det en hyllning. En hyllning till en härlig människa som tar fantastiska bilder. Fortsätt utmana mina tankar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar